:)
Fick värsta ångesten nyss när ja började tänka på en massa skolgrejjs ja borde fixa nu när ja för en gångs skull har tid... De är engelska dessutom! Urch, bläää o fyfaaaan!!! Menmen sånt måste också göras om ja ska klara dehära. Men de är inte de lättaste när latheten nästan tagit över en helt. x) Ja o Asse ska iaf hoppa idag, o ja ser faktiskt fram emot de, skitmkt. :)
Snart måste ja förnya mej också, typ göra en ny piercing eller färga håret eller nå sånt. Piercingen känns mest lockande eftersom de va evighetersen ja gjorde en o så äre dags att börja bestämma mej om en tatuering eftersom de inte är så jätte länge kvar o ja hinner juuh som ångra mej tusen ggr om. xD Men nå grymt ska ja nå komma på. ^^
Tjaa ^^
Idag är en såndär dag som har varit ganska långt. Jag har hunnit med en del. Vaknat upp hos Ante o Bäckis, farit till stallet o vart me min finaste, farit hem, öppnat böckerna för att börja plugga men somnade ganska fort efter det, sen följde ja me Linnea o de va tänkt att vi skulle köra hem hennes skoter, men det gick inte riktigt som vi tänkt oss. Sen stallet igen o sen hem o fixa sej o sen till Fanny. Grattiiiis gumsan än en gång ;D Har haft de riktigt trevlit, käkat en massa, pratat om allt mellan himmel o jord o tittat läskiiiig film. Haha, fyfan vilka mardrömmar vi lär få nu hörrni. xD O efter allt vårat snack har ja tänkt efter o kommit fram till att jag ska fan uppskatta mitt liv, ja har juh nästan allt jag kan önska mej. ^^ Inte allt, men nästan, det viktigaste iaf ;D Ja tror tillome de mesta av min ilska har försvunnit nu också, det känns nästan så. Nog för att ja tusen ggr fått onda tankar på hemska människor som ja bara vill slå i tusen bitar, men när de rätta tillfället dykt upp tar ja chansen iaf. Dedära små irriterande grejjerna ja grubblat på ska ja försöka släppa, orka vara arg över saker som dessa.
Jag hoppas att jag gör dej lika lyklig som du gör mej.
Jag hoppas att jag gör dej lika lyklig som du gör mej.
Stå ut med mig, jag behöver dig.
Att känna sej ivägen, att ingen bryr sej om en längre är det värsta. Att nästan vara helt ensam bland alla som inte fattar ett jävla skit. Hur du visade mej idag/igår hur mkt du bryr dej om mej, dina ord värmde så mkt i mitt hjärta. När de andra vänder sej emot mej o inte förstår nånting, när de enda ja kan visa då är ilska som ingen kan handskas med. Du vet hur jag kan vara o hur ofta jag känner såhär, även om du inte förstår så försöker du o ger mej trygghet. De är det jag lever på. De du sa till mej tände ett litet ljus i min så in i helvete värdelösa dag, jag bara älskar dej rakt igenom. En gång gjorde du mej till en glad person. Från att vara instängd i en egen värld där ingen fick komma in, jag släppte in dej o jag insåg att det faktiskt gick att lita på någon, någon som inte bara kom o gick från min sida.