Maaggi

Idag har jag varit i stallet nästan heeela dan. Jag o Fanny hann inte mer än att vakna o käka innan vi drog. ^^ Har hjälpt henne me fiket ett tag, fixat hästarna o sen ridit ut min fiiina. <3  Det känns så kul att vara hos Asse nu, är nästan inte ens jobbit att fara till stallet. Visst äre tufft ibland, men de äre värt. Han är juh de bästa ja har... Jag är nog inte menad för att hålla på me hästar o sånt, vilket märks, men att skaffa Asse är bland de bästa ja gjort, nånsin. När ingen stått på min sida har han funnits där o istället för att gå i tusen bitar har ja hållt ihop mej o de är jag glad för nu, eftersom ja har mått så bra här för nån da sen, de kanske va igår tillome. Ja bara mådde skitbra o inget kändes tungt. Eller lite i början på morron, den va inte så lyckad, men senare fram mot dagen ljusnade de. ^^ Tänk om ja kunde få känna så oftare, fan va jag hade älskat livet då. ^^

Nu kändes de jobbit igen, o ja har bara mej själv att skylla. När jag gör saker jag ångrar direkt efter o dessutom  när jag redan innan vet att jag kommer ångra det jag gör. Men på senaste så har jag inte vart så stark som ja borde, o då har ja inte brytt mej så mkt. Jag som skulle stå på mej o inte vara där vart ja känner mej oviktig... Men men gjort är gjort. Jag kan juh se de som att ja ändå inte hade något annat för mej. Jag hoppas du vet att jag inte kryper för dej längre, o kommer aldrig mer att göra. Du är inte värd de. Jag känner faktiskt ingenting för dej o har inte gjort det på ett jävla bra tag. Jag tror inte att jag någonsin kommer att ha så starka känslor för någon. De känslor jag kan ha haft för en männsika nydligt har jag låtit gå sin väg, eftersom jag inte orkade o de är lättast för mej att skita i allt sånt. Jag undrar om det ens var det jag hade? Jag kanske inte ens vet vad kärlek är, o nu äre som om ja inte kan skilja på kärlek o vänskap. Men dem går juh ganska mkt in i varann ändå...