Maaggi

är hemma på lunch o väntar på att få fara tillbaks till jobbet så ja får sluta nångång o kan hämta hem älsklingen min <3 Du anar inte hur mkt mamma har saknat dej min pärla :D Fan va ja ska pussa o krama skiten hur honom, frågan är juh om han är lika glad att komma hem från sitt  paradis redan? :P Men de fick bli så tidigt i veckan tyvärr, så att vi hinner me vårat stressiga liv... x) Nu har ja bara fredan kvar o jobba sen på ett bra tag ^^ Sen blire lule på lörda morron, fan va fint! Har verkligen inte festat så mkt denna sommar, kan räkna gångerna på två händer tror ja xD Men nog hare vart ganska skönt o fridfullt o bara vila upp sej o hare mysigt också, bara lite enformigt då o då. Saknar alla er som ja knappt umgåtts me på hela somman, känner mej tom utan er... Men ja ska inte låta de förbli såhär tro mej! ^^

tjao, sitter här o väntar på att mina ägg ska koka klart, ska för engångs skull göra en ordentlig frukost själv, /eller lunch kanske man ska säga) så att ja överlever att jobba till ikväll utan att hungra ihjäl x) Ska bli skönt att få jobba lite nu, var juh ett tagsen sist. :) o tröttheten borde inte vara något problem eftersom ja har sovit som en liten gris hela natten men ovanligt nog vaknat en gång typ 4 inatt o vart hel klarvaken o de ska ja säga händer inte ofta... så kanske kanske hler ja på att bli en lite piggare människa ;D





Jag älskarälskarälskar dej

Jag ville vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är Jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag
och det har inte Jag

& det tar 100-tals år
att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
vanställd & skelögd
& det svider som klor
som nya munsår
Ett tredje klass får
när alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Jag ville bara fly från mig själv
skära bort min otillräcklighet
men med fläckarna jag glömt
är redan dömd
Jag ville vara intellektuell
Berest, belevad äckligt ung
men arvet väger tungt
Gener & anlag
Allt var ett misstag

& det tar 100-tals år
att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
vanställd & skelögd
& det svider som klor
som nya munsår
Ett tredje klass får
när alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Snälla beskydda mig

tjao, nu är läget inte riktigt lika tungt som de va när ja skrev här sist. :) ja fick faktiskt ett jobb samma dag o de hade ja juh ganska mkt ångest över kan man säga... xD Nog för att ja bara springvickar, men ja tkr de är ganska kul, de är juh alltid nått o jobba me, o slippa sitta rastlös dagarna ut o glo in i en vägg typ... haha, eller sova bort dagararna som till en början är jävlit skönt men efter nån vecka ekar de ångeeest i mitt huvud, inte konstigt när både skolan o hästen är väck såhär års, inget ja klagar över men de blir lätt tråkigt om man inte har ett jobb eller nå. Menmen har vart på arbetsförmedlingen idag o de va rätt mkt min hjärna fick o tänka på nu igen, o sen fikat hos frida, GRATTIS igen gumsan, kan inte säga de för många ggr iaf så ;) o tillsist tränat me sofie o apis. De kändes meningslöst idag o de fick mej på skithumör som vanligt, efter typ varje gympass blir ja sådär nere o kroppen räcker inte till det man önskar... De händer att man undrar om det finns nått här i världen som för engångs skull kan vara en dans på rosor, men detta har ja inte stött på än iaf, det återstår att se. :) Men nu ska ja hoppa in i duschen o börja fixa mej,  Tequila kväll hos micke väntar o ja är såå sugen :D tjiiing

för att inget går den vägen man vill, om man ens vet vafan man vill. Då det är svårt att alltid göra rätt, för de gör man inte alltid, speciellt inte jag, allt blir fel nångång, för jag är juh en sån som felar ganska ofta, väljer fel vägar osv. även om den tycks vara rätt nångång så blir den fel iaf! De är sånt jag verkligen inte förstår, helt ärligt så skrämmer de mej att ens försöka förstå, de är alldeles för komlicerat för mej... Att inte veta hur man gör rätt, o även om man tänker att de kanske blir rätt i slutändan så vill man inte börja på något som känns alldeles för fel. Visst känns de enklast att skita i allt ellerhur? Om man bara hade klarat av att ens göra de, de gör ja inte. Haha, man är sååå värdelös ibland så ja nästan spyr, men vem sa att något va enkelt. o så saknar ja mina älskade som bara försvinner mer o mer från mej, ja vet att ni är lyckliga nu o ja är så glad för de. men saknar mer än någonsin. För man hittar inte nya guldkorn bara sådär! De bästa som finns är att ha nån som man kan säga allt i världen till, som vet allt i världen om mej o alltid lyssnar o spelar ingen roll vad jag har gjort, hon lyssnar o stöttar mej ändå, även om ja är boven i de hela så hotar hon inte att gå... För man kan faktiskt göra världens mest ruttna grejj, men de kan kännas så jävla rätt i ens hjärta.