lumpen
tjao! idag äre söndag o ja har vart hemma sen i fredags. De har hänt såå mkt sen ja for iväg för snart 2 veckor sen. Vi har fått lära oss så mkt på så kort tid.
Tillome hur man går, står, hälsar, hur man ska bära kläderna, hur man har ordning o reda bland sina grejjer m.m
vi har även fått lära oss om vapen, hur man ska röra sej me de, plocka isär o ihop, rengöra, olika skjutställningar, ladda o patron ur, o att skjuta såklart :) de va riktigt kul, men kulare ska de bli när ja blir bättre på de! ;) sen har vi vart ute i fält två dygn. De var fullt upp hela tiden, vi skulle juh slå upp förläggningen på tid, men de var inte såå stort problem för de hade vi övat på dagen innan sådär hundra ggr, men de var ändå jobbit för alla blir på pisshumör när de blir stressat. Hann knappt äta klart eller ens pissa så skulle vi vara uppställda igen, men tur dåh att man inte hade nåt matlust så de tog inte så länge xD vi hade ena dagen ganska lungt då vi övade på att byta magasin o en lektion då vi mest bara satt o lyssna hur man skulle beskriva vart fienden var osv,o så fick vi kamoflage måla oss i facet o sätta kvistar på hjälmarna, de va fan skitroligt :D men andra dagen då jävlar skulle de krypas o krälas! fyfan va slitit de va! men kul också, de ska juh kännas att man lever! xD hahah. Vi satt även eldpost en timma var på nätterna, ganska mysigt men man kände att de rubbade sömnen ganska rejälvt mkt...
De mest jobbiga för mej är absolut de psykiska att längta hem till apis precis hela tiden... De påverkar mej på alla sätt. att de är jobbigt för mej me nya otrygga saker är ett stort hinder för ja var typ inte hungrig på en vecka, fick tvinga i mej mat hela tiden bara för att de är såå jävla viktigt att inte falla ur i muskler. Ja sov inte bra de första nätterna o ja blir ganska okoncentrerad o de är inte bra när man ska orka ta in ny information hela dagarna. såklart får ja inte glömma att de är tungt när de är en hel grupp människor man inte känner som man ska leva tätt ihop me under dehär tre månaderna. Seriöst så undrade ja hur man ja skulle palla me en del!
Men när vi kom tillbaka efter att vart i fält så blev allt såå mkt lättare, då var sängen lyx så ja sov som en gud, att få äta mat ur en talltik igen, att få tvätta sej o allt dedär! så ja behövde nog få plågas extra för att kunna känna mej hemma på logementet. :)
En till jobbig grejj är att inse att man kanske inte var så vältränad som man trodde! Hade ett löpartest de första dagarna då vi skulle springa 2 km på en viss tid för att bli godkända, men vi fick juh inte veta tiden innan vi sprang. Men iaf så tänkte ja att de skulle bli en jävligt lätt match då ja är van att springa 8 km. men när vi nu sprang alla samtidigt stressade ja upp mej själv o sprang fort i början, såklart var ja hela slut sista biten, ja höll seriöst på att dräpa mej själv! ja fick 10.57, godkänt va 10! fyfan va ja blev arg, varför kunde ja inte tränat lite på att springa fort för? Ja deppade ett tag, men de är helt onödigt man får ta nya tag helt enkelt! man kan inte va bra alltid o såklart påverkas man av dagstillståndet som inte var på topp när man var så stressad o otrygg i situationen.
Jag frågade mej själv flera ggr vafan ja höll på me? Fan man är juh dum i huvudet när man frivilligt utsätter sej för dehär! Frysa häcken av sej i ett tält, slita hela dagarna, bära tung utrustning, ha ont i precis hela kroppen o mest av allt, längta så förbannat mkt efter älskling varenda sekund! Men det är helt normalt att längta hem, de är väldigt nyttigt fick ja veta. En sak ja är helt säker på är att jag ska klara dehär! Jag har fan bestämt mej, hur länge har ja inte velat göra detta, varför skulle ja bara ge upp o åka hem? de skulle ja ångra resten av mitt liv! Dehär ska fixas hur tungt de än är. Vårt befäl tyckte att ja hade helt rätt inställning till dehära o de känns alltid tyngst den första tiden, efter att man vart hemma första gången o fått koppla av brukar de kännas lättare. Så ja får väl se. :) Imon åker ja tillbaka, men då äre bara till fredag samma vecka sen får ja komma hem igen o de känns helt underbart!
Nu ska ja ta vara på denhär dagen o krama om älskling hundra ggr om så de räcker tills på fredag! <33
Tillome hur man går, står, hälsar, hur man ska bära kläderna, hur man har ordning o reda bland sina grejjer m.m
vi har även fått lära oss om vapen, hur man ska röra sej me de, plocka isär o ihop, rengöra, olika skjutställningar, ladda o patron ur, o att skjuta såklart :) de va riktigt kul, men kulare ska de bli när ja blir bättre på de! ;) sen har vi vart ute i fält två dygn. De var fullt upp hela tiden, vi skulle juh slå upp förläggningen på tid, men de var inte såå stort problem för de hade vi övat på dagen innan sådär hundra ggr, men de var ändå jobbit för alla blir på pisshumör när de blir stressat. Hann knappt äta klart eller ens pissa så skulle vi vara uppställda igen, men tur dåh att man inte hade nåt matlust så de tog inte så länge xD vi hade ena dagen ganska lungt då vi övade på att byta magasin o en lektion då vi mest bara satt o lyssna hur man skulle beskriva vart fienden var osv,o så fick vi kamoflage måla oss i facet o sätta kvistar på hjälmarna, de va fan skitroligt :D men andra dagen då jävlar skulle de krypas o krälas! fyfan va slitit de va! men kul också, de ska juh kännas att man lever! xD hahah. Vi satt även eldpost en timma var på nätterna, ganska mysigt men man kände att de rubbade sömnen ganska rejälvt mkt...
De mest jobbiga för mej är absolut de psykiska att längta hem till apis precis hela tiden... De påverkar mej på alla sätt. att de är jobbigt för mej me nya otrygga saker är ett stort hinder för ja var typ inte hungrig på en vecka, fick tvinga i mej mat hela tiden bara för att de är såå jävla viktigt att inte falla ur i muskler. Ja sov inte bra de första nätterna o ja blir ganska okoncentrerad o de är inte bra när man ska orka ta in ny information hela dagarna. såklart får ja inte glömma att de är tungt när de är en hel grupp människor man inte känner som man ska leva tätt ihop me under dehär tre månaderna. Seriöst så undrade ja hur man ja skulle palla me en del!
Men när vi kom tillbaka efter att vart i fält så blev allt såå mkt lättare, då var sängen lyx så ja sov som en gud, att få äta mat ur en talltik igen, att få tvätta sej o allt dedär! så ja behövde nog få plågas extra för att kunna känna mej hemma på logementet. :)
En till jobbig grejj är att inse att man kanske inte var så vältränad som man trodde! Hade ett löpartest de första dagarna då vi skulle springa 2 km på en viss tid för att bli godkända, men vi fick juh inte veta tiden innan vi sprang. Men iaf så tänkte ja att de skulle bli en jävligt lätt match då ja är van att springa 8 km. men när vi nu sprang alla samtidigt stressade ja upp mej själv o sprang fort i början, såklart var ja hela slut sista biten, ja höll seriöst på att dräpa mej själv! ja fick 10.57, godkänt va 10! fyfan va ja blev arg, varför kunde ja inte tränat lite på att springa fort för? Ja deppade ett tag, men de är helt onödigt man får ta nya tag helt enkelt! man kan inte va bra alltid o såklart påverkas man av dagstillståndet som inte var på topp när man var så stressad o otrygg i situationen.
Jag frågade mej själv flera ggr vafan ja höll på me? Fan man är juh dum i huvudet när man frivilligt utsätter sej för dehär! Frysa häcken av sej i ett tält, slita hela dagarna, bära tung utrustning, ha ont i precis hela kroppen o mest av allt, längta så förbannat mkt efter älskling varenda sekund! Men det är helt normalt att längta hem, de är väldigt nyttigt fick ja veta. En sak ja är helt säker på är att jag ska klara dehär! Jag har fan bestämt mej, hur länge har ja inte velat göra detta, varför skulle ja bara ge upp o åka hem? de skulle ja ångra resten av mitt liv! Dehär ska fixas hur tungt de än är. Vårt befäl tyckte att ja hade helt rätt inställning till dehära o de känns alltid tyngst den första tiden, efter att man vart hemma första gången o fått koppla av brukar de kännas lättare. Så ja får väl se. :) Imon åker ja tillbaka, men då äre bara till fredag samma vecka sen får ja komma hem igen o de känns helt underbart!
Nu ska ja ta vara på denhär dagen o krama om älskling hundra ggr om så de räcker tills på fredag! <33
