Maaggi

jag o angelica har  räknat upp våra problem idag. Jag tkr de var jävlit hemska problem. De mesta känns åt helvete. Som att jag inte redan har nog mkt jobbit kvar. Min sommar kommer att fortsätta me all skit o när de väl är över har jag ingen ledig tid kvar längre. Då äre tillbaks till vardagslivet o kämpa på me nått man egentligen inte vet varför man gör. De har som bara varit så i nåra år nu, sitter väl kvar i en vana. Jag saknar lite tiden innan detta, då ja kunde ha kul utan ångest, visst jag tänkte inte, men när man väl gör de så blire för mkt. Jag kommer aldrig mer att kunna slappna av, bara oroa mej över helvetet efteråt. Är så förbannat less på att ta allt, är så less så att ja hade kunnat slå sönder dej i tusen bitar... Men orka frukta döden om ens liv ändå bara består av att oroa sej över allt. Då kan man lika gärna leva vilt o galet.