.....
Satsa dit du kan nå istället, jag finns inte ens i närheten av dina gränser... idiotjävel.
Nu ska världen räddas
allting trasigt ska bli helt
och jag sprayar namn på muren
alla dom som tänker fel
Nu ska världen räddas
allting trasigt ska bli helt
och jag sprayar namn på muren
alla dom som tänker fel
En som gör allt
Idag har varit en "sådär" dag. Den började väl rätt okej verkar de som. Ja var på ett helt hyfsatt humör o de fortsatt väl så ett tag tills ja börja tänka på att ja måste hoppa ikväll o ja hade ingen vidare lust till de.
Men när vi hade hoppat några språng kändes allt helt perfekt. Asse var äntligen hoppglad igen o sån fin bjudning på hindren o sprången va fina. Ännu bättre gick de när vi hade hoppat banan o han skötte sej alldeles utmärkt, ja skötte mej väl ganska okej till en början o de va skitkul. Alla frågor som om o om dykt upp i skallen som varför jag ens orkar hålla på me detta när de för de mesta bara känns tungt o jävlit o när ja verligen inte har någon som helst lust till att låtsas vara duktig o göra ett bra jobb, alla de gånger ja förstört min hästs förtroende för mej o allt ja nu gjort så många gånger. Det kändes som att de va värt att ja har orkat o fortsatt. Nu var de roligt, de tyckte vi båda. De är såna stunder man ska komma ihåg o glädjas åt. Men när vi skulle hoppa omhoppningen blev de korslutining i min hjärna o redan innan ja hade börjat var ja osäker som vanlit... Som en jävla äckelnöt red ja helt fel, på helt fel hinder o en helt fel väg. Efter de höll ja såklart på att ramla av o ja drog han i munnen. Han som ställt upp o hoppat trotts min galna väg, själv hade ja slängt den idioten åt helvete som gjort nå sånt mot mej. De hade vart så jävla rätt åt mej att lyckas slå ihjäl mej i hindret, en som kan lyckas klanta sej så jävla mkt kan nog lyckas me de också. Då hade ja inte dragit honom så hemskt i munnen. Fyfan va ja hatar mej själv när jag gör sådär. Varförvarförvarför??! Ja har inget jävla svar på varför det blir kaos i min hjärna sådär, o för de mesta i helt fel tillfällen. Om de nu måste hände kan de väl hända när ja ligger o sover... Inte när ja gör något me Asse iaf.
Jag passar inte in i hästvärlden o egentligen inte i resten av världen heller. Men vartfan ska man tavägen då...
Asse kommer att förbli min andra hälft i resten av mitt liv, den dagen ja inte äger honom nåmer kommer han ändå vara de. Den som alltid ställde upp i alla lägen o har ett hjärta av guld. Bara älskarälskarälskar dendära fina Asse.
Men när vi hade hoppat några språng kändes allt helt perfekt. Asse var äntligen hoppglad igen o sån fin bjudning på hindren o sprången va fina. Ännu bättre gick de när vi hade hoppat banan o han skötte sej alldeles utmärkt, ja skötte mej väl ganska okej till en början o de va skitkul. Alla frågor som om o om dykt upp i skallen som varför jag ens orkar hålla på me detta när de för de mesta bara känns tungt o jävlit o när ja verligen inte har någon som helst lust till att låtsas vara duktig o göra ett bra jobb, alla de gånger ja förstört min hästs förtroende för mej o allt ja nu gjort så många gånger. Det kändes som att de va värt att ja har orkat o fortsatt. Nu var de roligt, de tyckte vi båda. De är såna stunder man ska komma ihåg o glädjas åt. Men när vi skulle hoppa omhoppningen blev de korslutining i min hjärna o redan innan ja hade börjat var ja osäker som vanlit... Som en jävla äckelnöt red ja helt fel, på helt fel hinder o en helt fel väg. Efter de höll ja såklart på att ramla av o ja drog han i munnen. Han som ställt upp o hoppat trotts min galna väg, själv hade ja slängt den idioten åt helvete som gjort nå sånt mot mej. De hade vart så jävla rätt åt mej att lyckas slå ihjäl mej i hindret, en som kan lyckas klanta sej så jävla mkt kan nog lyckas me de också. Då hade ja inte dragit honom så hemskt i munnen. Fyfan va ja hatar mej själv när jag gör sådär. Varförvarförvarför??! Ja har inget jävla svar på varför det blir kaos i min hjärna sådär, o för de mesta i helt fel tillfällen. Om de nu måste hände kan de väl hända när ja ligger o sover... Inte när ja gör något me Asse iaf.
Jag passar inte in i hästvärlden o egentligen inte i resten av världen heller. Men vartfan ska man tavägen då...
Asse kommer att förbli min andra hälft i resten av mitt liv, den dagen ja inte äger honom nåmer kommer han ändå vara de. Den som alltid ställde upp i alla lägen o har ett hjärta av guld. Bara älskarälskarälskar dendära fina Asse.
<3 <3 <3
Igår kom vi hem, de har vart jobbit att resa så många timmar o vi har haft stoora problem me att hitta sköna ställningar vi kan sitta/sova i! Men de va värt de, för kent är helt klart BÄST! Dom va sååå jävla grymma o de va förbannat kul att se! :D De spelade en massa av mina favvolåtar som mannen i den vita hatten, socker, 400, columbus, ingenting, den döda vinkeln, Innan allting tar slut o en massa andra braa ^^ åhhh! De har verkligen vart jätte kul! Vi hann shoppa lite också faktiskt, de va rätt kul de me. De värsta va nog på kvällen när vi hade kommit tillbaks till hotellet o vi hade glömt att käka (eller om vi bara hade hoppat över de) men ja va sååå jävla hungri så de har aldrig vart värre, så efter att ja gnällt ett tag så gick Ronja me på att vi skulle gå o leta efter nått som va öppet, så tillsist hittade vi kebabhuset eller vafan de nu hette o dom snacka en massa om nått vi inte fatta ett skit av, men de sluta me att vi fick käk tillslut iaf, de va verkligen en lättnad för oss båda, men mest för mej. ^^ sen låg vi o snacka gamla barndomsminnen o Ronja höll på att garva ihjäl sej när ja berätta mina, de är så sjuka saker såå ja...... fyfan. Menmen vi sov jätte gott iaf. Missade ingen buss eller tåg eller nånting på hela resan, hittade gjorde vi också (men de va nog mest Ronja som hitta) ja hade gått vilse som in i helvete om inte hon vart me. Men vi har juh fått söka lite ibland faktiskt. Men jag tkr att de har gått bra för oss. :D Jo, den dära jävla gubben på tåget som tvinga oss betala extra för att vi inte hade lägg, de va också de värsta, ja va sur i flera timmar efter de! Men lite bra var de också, för mamma satt in 500 extra till mej då ^^ Menmen nu ska ja va lite duktig o göra lite skolarbeten, ha de bara bra o frys inte ihjäl i kylan <3 pussheeej
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
kent
om nåra timmar drar vi! Faan va kul! ^^ Bäst o sova snart så att vi inte känner oss för tröttis imorron, eller idag äre juh men iaf på morron när vi vaknar. Jag är rätt nöjd me denhär dagen också, har tillome vart nyttig (om man tänker på att de är jag) bara ätit lite onyttiga grejjer men också sallad o druckit svinmkt vatten, de gjorde ja igår också. Verkar som att ja lyckades me att dricka bort min förkylning, känner mej nästan helt frisk. :D Wiiiieeee va glad ja känner mej ^^ o så måste vi nöta in alla låtar i hjärnan igen bara för skojjskull ^^
Du ger oss kalla kårar
Med dina svarta tysta tårar
Och vi vet alla vet allt tar slut
Långsamt genom rummen går hon ut