En som gör allt
Idag har varit en "sådär" dag. Den började väl rätt okej verkar de som. Ja var på ett helt hyfsatt humör o de fortsatt väl så ett tag tills ja börja tänka på att ja måste hoppa ikväll o ja hade ingen vidare lust till de.
Men när vi hade hoppat några språng kändes allt helt perfekt. Asse var äntligen hoppglad igen o sån fin bjudning på hindren o sprången va fina. Ännu bättre gick de när vi hade hoppat banan o han skötte sej alldeles utmärkt, ja skötte mej väl ganska okej till en början o de va skitkul. Alla frågor som om o om dykt upp i skallen som varför jag ens orkar hålla på me detta när de för de mesta bara känns tungt o jävlit o när ja verligen inte har någon som helst lust till att låtsas vara duktig o göra ett bra jobb, alla de gånger ja förstört min hästs förtroende för mej o allt ja nu gjort så många gånger. Det kändes som att de va värt att ja har orkat o fortsatt. Nu var de roligt, de tyckte vi båda. De är såna stunder man ska komma ihåg o glädjas åt. Men när vi skulle hoppa omhoppningen blev de korslutining i min hjärna o redan innan ja hade börjat var ja osäker som vanlit... Som en jävla äckelnöt red ja helt fel, på helt fel hinder o en helt fel väg. Efter de höll ja såklart på att ramla av o ja drog han i munnen. Han som ställt upp o hoppat trotts min galna väg, själv hade ja slängt den idioten åt helvete som gjort nå sånt mot mej. De hade vart så jävla rätt åt mej att lyckas slå ihjäl mej i hindret, en som kan lyckas klanta sej så jävla mkt kan nog lyckas me de också. Då hade ja inte dragit honom så hemskt i munnen. Fyfan va ja hatar mej själv när jag gör sådär. Varförvarförvarför??! Ja har inget jävla svar på varför det blir kaos i min hjärna sådär, o för de mesta i helt fel tillfällen. Om de nu måste hände kan de väl hända när ja ligger o sover... Inte när ja gör något me Asse iaf.
Jag passar inte in i hästvärlden o egentligen inte i resten av världen heller. Men vartfan ska man tavägen då...
Asse kommer att förbli min andra hälft i resten av mitt liv, den dagen ja inte äger honom nåmer kommer han ändå vara de. Den som alltid ställde upp i alla lägen o har ett hjärta av guld. Bara älskarälskarälskar dendära fina Asse.
Men när vi hade hoppat några språng kändes allt helt perfekt. Asse var äntligen hoppglad igen o sån fin bjudning på hindren o sprången va fina. Ännu bättre gick de när vi hade hoppat banan o han skötte sej alldeles utmärkt, ja skötte mej väl ganska okej till en början o de va skitkul. Alla frågor som om o om dykt upp i skallen som varför jag ens orkar hålla på me detta när de för de mesta bara känns tungt o jävlit o när ja verligen inte har någon som helst lust till att låtsas vara duktig o göra ett bra jobb, alla de gånger ja förstört min hästs förtroende för mej o allt ja nu gjort så många gånger. Det kändes som att de va värt att ja har orkat o fortsatt. Nu var de roligt, de tyckte vi båda. De är såna stunder man ska komma ihåg o glädjas åt. Men när vi skulle hoppa omhoppningen blev de korslutining i min hjärna o redan innan ja hade börjat var ja osäker som vanlit... Som en jävla äckelnöt red ja helt fel, på helt fel hinder o en helt fel väg. Efter de höll ja såklart på att ramla av o ja drog han i munnen. Han som ställt upp o hoppat trotts min galna väg, själv hade ja slängt den idioten åt helvete som gjort nå sånt mot mej. De hade vart så jävla rätt åt mej att lyckas slå ihjäl mej i hindret, en som kan lyckas klanta sej så jävla mkt kan nog lyckas me de också. Då hade ja inte dragit honom så hemskt i munnen. Fyfan va ja hatar mej själv när jag gör sådär. Varförvarförvarför??! Ja har inget jävla svar på varför det blir kaos i min hjärna sådär, o för de mesta i helt fel tillfällen. Om de nu måste hände kan de väl hända när ja ligger o sover... Inte när ja gör något me Asse iaf.
Jag passar inte in i hästvärlden o egentligen inte i resten av världen heller. Men vartfan ska man tavägen då...
Asse kommer att förbli min andra hälft i resten av mitt liv, den dagen ja inte äger honom nåmer kommer han ändå vara de. Den som alltid ställde upp i alla lägen o har ett hjärta av guld. Bara älskarälskarälskar dendära fina Asse.
Kommentarer
Trackback
