Maaggi

När kroppen knappt orkar bära en, när hjärnan inte orkar tänka o när de tillome känns jobbit att andas. Då äre riktigt riktigt surt... Vad gör man? Ska man bara låta de vara som de är o fortsätta genom skiten eller bara ta en paus? Kan ja inte få se lite mer ljus snart? Kan ja inte bara få plin på dehär nu? Jag vet inte hur länge jag orkar till utan att bryta ihop totalt... Har ingen lust att skita i allt när ja vet att ja en dag måste bry mej igen förr eller senare.


Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt