hur länge stannar du i mitt liv?

Orkar inte inse om det är så hemsk som ja tror att det är. Kanske orkar sen, sen när allt känns bättre. Men sånt tar tid för mej. Mkt mkt tid. Om ja bara hade fortsatt som ja gjorde förr o inte fallit dit. Hade ja kunnat hade ja gjort allt ogjort, allt. Hela ja blev fel redan från födseln, men de är inte mitt fel, de vet jag. Jag bara blev sån, nu står ja för de iaf. Orkar inte bry mej om ja visar mej svag. De är precis vad ja är, orka fejka annat.

Ja har felat ja vet, ja har gjort så jävla ruttna grejjer, men de är jävlit många som gjort mej illa, ja måste också få göra fel saker, sånt gör man. Ja har de inte värst, men ja har de jobbit, alldeles för jobbit för mej själv. Är de fel att känna att man inte orkar mer? Är de fel att tycka synd om sej själv när de alltid blir såhär. Ja vet, ja ska se ljust på saker, men de är inte lätt när allt bara gått fel så många ggr förr. Jag har bara blivit slängd mot de hårda betonggolvet tusen gånger, allt är som helt trasigt, hur ska man laga de? När fan ska de sluta, när ska ja få stå upp o vara oförstörbar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0