när ens värld bara rasar
som sagt, man hinner aldrig vara glad nog länge för att bygga sej stark igen... Jag trodde ja visste hur de var, sen helt plötsligt visste ja inte längre, o nu tror jag att ja vet igen. Snälla, snälla jag ber, säg aldrig aldrig aldrig något som gör mej lessen när jag mår såhär o just är påväg ett steg upp. Det är olika för alla, men för mej äre precis så att ja orkar verkligen inte me nåmer dåliga saker. Jag vill verkligen inte veta, ja vet redan för mkt om saker ja inte har ett skit me att göra o allt fakta som kanske bara är en "liten" små grejj för er som ni va sugna på att berätta nån da näre passade er. Men de passade verkligen inte mej, de trodde ja vänner som er visste. Men de man tror känner en gör tydligen inte det så bra som man kan tro. Jag lovar mej själv nu att hålla tyst om sånthära i framtiden för att just slippa veta onödiga saker som bara gör mej lessen. Om ja berättar så ska de verkligen vara nån som kan mej så pass mkt så att va som är mitt bästa är en självklarhet. Räkna inte me att bli peppade själva, varför skulle ni lyckas om inte ja gör de? Knappast
