Än fanns det tusentals tårar kvar
just nu är jag less på allt, vill bara lägga mej ner i sängen o störtböla över något jag inte riktigt fått nå grepp om än... men sånda dagar har jag ibland, då allt o alla är helt värdelösa o ja vill bara trycka på en spolafram knapp för att slippa uppleva denhär förfärliga känslan. Såna här dagar kan man juh också börja fundera extra mkt på närfan ja ska växa upp o sluta me dehär jävla tramset! när ska ja mogna o känna iaf mej själv lite mer, när ska ja veta vart ja ska ta vägen här i livet? vart hör jag hemma? när ska ja ens börja leva? när vet jag att ja är lycklig? o den största o viktigaste frågan i världen, när ska jag bli nöjd??! kanske får veta nångång, kanske inte... åhh om ja bara kunde sitta på asse's rygg nu o vara ute i skogen bara vi två, vill bara flyga till den stunden, men innan de måste ja ta mej till stallet, fixa iordning allt, träffa folk o låtsas vara trevlig, tjaffsa me asse under dendära förbannade borstningen!!! åhh ja känner ingen ork till allt dedära idag... o inte någon annan dag heller iofs, orkar juh fan ingenting nåmera, finns ingen livsglöd i mej nåmera,jag är helt tom o ja vill bara aldrig vakna mer...... nu överdrev ja lite... faktiskt. för livet går faktiskt som en berg o dahlbana, de är juh precis så i mitt liv men de är ganska bra att allt är skit ibland, för att då kan juh allt bli bra igen också, ellerhur?
Kommentarer
Trackback