jag vet

ja, jag vet att jag bli svinlätt sur, men de är sån jag är faktiskt så de blir att välja, stå ut eller så får du gå. Om du nu saknar de gamla så jävla mkt så kan du juh gå tillbaka, jag tänker inte va nån som måste höra på allt trams om dej o ditt förbannade liv förut, skiter väl jag i. Ett ord till o jag tror faktiskt inte att jag vill ha något med dej att göra något mera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0